Vi har under 2017-2018 anlagt en våtmark i syfte att rena Rörsbäcken från närsalter innan de når Hammarsjön / Helge å / Östersjön samt för att skapa en god häckningsmiljö. Investeringen är finansierad av EU.
Kategorier
Hej SVT
Med anledning av er nyhet där Lennart Nilsson, LRF, förordar en generell dispens för att hålla djur utomhus under vintern: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lrf-kraver-att-djuren-far-ga-kvar-ute-i-host-1
Det som reglerar när djuren måste ha tillgång till stall är, precis som framgår av artikeln, när gräset slutar att växa.
Mitt tips:
Det finns ingen biologisk koppling mellan att gräs växer och att djur behöver tillgång till stall. Det krävs inte heller enligt djurskyddslagen utan är en godtycklig tolkning våra myndigheter fastställt utan förankring i vetenskapen. Om gräset växte igår eller för 2 månader sedan bryr sig inte betesdjuren om, varken kor, får eller hästar. Likaså går det ju utmärkt att utfodra djuren ute om betet skulle ta slut.
Kors idissling producerar enormt mycket värme och i kombination med vinterpäls gör det att det krävs åtskilliga minusgrader för att de överhuvudtaget ska påverkas. Blir det riktigt kallt kan de kompensera det genom att öka sitt foderintag, som resulterar i mer värmeproduktion från idisslingen.
En förändring av ovanstående tolkning skulle inte bara sänka kostnaderna för produktionen utan framförallt också möjliggöra ännu bättre djurvälfärd för våra djur, kan de välja föredrar de oftast att vara utomhus. Kostnadsbesparingen skulle vida överstiga det krisstöd regeringen fattade beslut om i somras, för många mest en symbolisk summa.
Vidare skulle det även underlätta vid andra extrema situationer som t ex förra höstens omfattande nederbörd. Då valde många lantbrukare att stalla in sina djur tidigare än vad myndigheterna krävde för att skona marken från söndertrampning. När frosten kom, och det skulle vara fullt möjligt att släppa ut djuren igen, satte temperaturgränsen stopp trots att det fanns mycket sparat bete. Det hade varit mycket bättre både för djuren, lantbrukarna och klimatet om denna resurs hade kunnat utnyttjas.
Ska vi minska klimatpåverkan från köttproduktionen, och på sikt t om kunna få den klimatpositiv, så måste vi få ner energiberoendet, i synnerhet av fossila bränslen. Då är det logiskt, att där så är möjligt, låta korna skörda sitt eget vinterfoder genom vinterbete istället för maskinellt skördat foder. Ett snötäcke behöver absolut inte vara ett hinder, har egen erfarenhet av att kvigor som var ca ett år på mindre än ett dygn lärde sig att beta genom 4 dm snö även om de hade tillgång till ensilage av god kvalitet. Därefter föredrog de betet framför ensilaget och trots att de var tvungna att gå tillbaka till sin ligghall för att få tillgång till vatten utnyttjade de den sällan.
Agronom Jens Fjelkner
Betäckningssäsongen 2017 släpptes en grupp om 24 hondjur till tre tjurar i 43 dagar och en grupp om 20 hondjur till två tjurar i 45 dagar. Resultat blev 37 dräktiga dvs 84%. Nu ska vi reda ut om det är bra eller dåligt.
En kort betäckningsperiod har flera fördelar, man vet när kalvningarna startar (men framförallt slutar) och kalvarna blir enhetligare vilket underlättar vid avvänjning, nästa betäckning etc. En sent född kviga är ju för ung att betäcka samtidigt som de andra vilket ställer till det om man har som målsättning att nå 12 månaders kalvningsintervall. Ju senare födda de är i förhållande till besättningens normala kalvningssäsong ju större är risken att de inte är igång att brunsta när det är tid för betäckning. Kommer de lite sent vid första dräktigheten ökar ju även risken för att de ska ha svårare att bli dräktiga andra (och tuffaste) gången när de både ska växa, producera mjölk och till på köpet bli dräktiga.
För vår del innebär det också en fördel i och med att korna blir ”låsta” till samma område en kortare tid då de inte får transporteras tre veckor före respektive tre veckor efter kalvning. Vi har kalvningar på bete under perioden april-maj, denna säsongen kommer de vara på promenadavstånd från kalvningsfållan när den tiden kommer men sen vill vi ju kunna flytta dem vidare till de andra betesområdena. Varför vi valt denna kalvningstidpunkt blir ämne för ett kommande inlägg.
I fjor, 2016, började vi korta ner betäckningsperioden lite, vi gick ner till ca 55 dagar. I sammanhanget ska nämnas att vi slaktar alla som ej blir dräktiga. Då användes det, precis som vi alltid gjort, bara en tjur per grupp.
Ett av syftena med en kort betäckningsperiod är att öka selektionstrycket på honlig fertilitet. Eftersom vi slaktar de som ej blir dräktiga vill vi inte riskera att göra det på felaktiga grunder, det är ju inte alltid det är fel på kon utan det kan ju bero även på tjuren, om än tillfälligt pga yttre omständigheter som t ex insektsbett eller sjukdom under perioden före betäckningen när spermierna bildas.
Detta ledde oss till slutsatsen att det vore klokt att prova med att använda flera tjurar per betäckningsgrupp. I och med att vi nu gått över till att sälja våra avelstjurar på hösten som 1,5-åringar har vi gott om tjurar att tillgå men det krävdes en hel del planering för att matcha både härstamningar och profilerna på tjurarna med de olika korna och kvigorna.
Det slutade med att en tjur på tre år fick sällskap av två ettåringar och en tjur på två år gick med en annan ettåring. Dessa tjurar hade gått tillsammans under vintern och därefter på bete så rangordningen var redan avklarad, det är nog en viktig sak att ha utredd innan det kommer in damer i flocken. Kloka människor i min omgivning har påpekat risken för att den äldre tjuren skulle kunna bli infertil men ändå med sin dominans hindra sina sidekicks från att lösa sin uppgift. Det skulle säkert kunna hända, när man läser om andra som använder fler tjurar per grupp poängterar en del betydelsen av att ha spridning i åldern för att minska problemen med rangordningen medans andra förespråkar användandet av enbart ettårstjurar.
Så över till resultat, vi betäckte 15 kvigor och 29 kor således totalt 44 st. Av dessa blev 37 dräktiga (84%) och betäckningsperioden sträckte sig över två brunstcykler, någon enstaka fick nog tre chanser då det blev 43 respektive 45 dagar som tjurarna gick där.
Men hur många kan egentligen förväntas bli dräktiga per brunstcykel? Om 63% av hondjuren blir dräktiga per 21 dagar skulle det se ut så här om man har 100 kor:
brunscykel dräktiga tot. andel dr.
första brunstcykeln 63 st 63%
andra brunstcykeln (100-63) x 63% = 23,3 st 86%
tredje brunstcykeln (100-63-23,3) x 63% = 8,6 95%
Sen finns det ju de som tappat förmågan att kunna bli dräktiga, i år hittade vi en ko med cysta som ej var dräktig så över tiden blir det en omöjlighet att ligga på 100% dräktiga.
Omräknat till antalet hondjur vi betäckte, 44 st, så skulle vi alltså teoretiskt ha förlorat ca fyra dräktigheter på att inte låta tjurarna gå kvar en tredje brunstcykel. Dessutom tillkommer en ökad kostnad för att verifiera härstamningar då vi valt att använda flera tjurar per grupp men det är ju inte en kostnad som uppstår i bruksbesättningen. Om det är värt det blir upp till var och en att värdera men för oss är det ett acceptabelt pris för enklare management och större genetiskt framsteg för honlig fertilitet, en egenskap som är av mycket stor ekonomisk betydelse inom dikoproduktionen.
Men 37 st är ändå lite för låg andel för att vi ska vara nöjda, nu har vi ju inte riktigt lagt så hårt tryck på honlig fertilitet tidigare så till viss del är det ju ett problem som minskar efterhand. Gräver man lite djupare i siffrorna upptäcker man en skillnad mellan grupperna där 87,5% av korna som gick i tretjursgruppen var dräktiga.
Den andra gruppen bestod av 15 kvigor och 5 kor och 80% blev dräktiga. Ytterligare ett steg ner i statistiken avslöjar att alla dessa 5 korna blev dräktiga men endast 11 av kvigorna. Nå väl hade dessa 4 kvigor sämre fertilitet så må det väll vara hänt men det ger ändå en fingervisning vart vårt fokus bör läggas. De som är riktigt hard core betäcker bara kvigorna en brunscykel. Sen kan en del av orsaken kanske också spåras till betesdriften, även om vi ofta visar bilder på frodiga fållbeten eller stipbete så förekommer det också en del kontinuerligt bete om än inte hela säsongen. Kviggruppen gick på samma bete under hela betäckningen och det är ett av de sämre ställena vi har.
Vi kommer att fortsätta med en kort betäckningsperiod och fler tjurar per grupp då det passar vårt upplägg och betesplanering väl. Kanske inget för alla att överväga men fördelarna kan vara flera så det kan vara värt att tänka tanken.
Kategorier
Höstauktion 2017 – summering
För tredje året i rad har vi förlagt hela vår tjurförsäljning till hösten, kvällens auktion blev mycket lyckad och väldigt spännande. Vi sålde 4 tjurar med ett medelpris på 35 500 kr, dyraste tjuren blev 1292 Walter av Sjövången som såldes för 45 000 kr!
Auktionsprotokoll
1292 Walter av Sjövången – 45 000 kr
Uno Eliasson, Linnemölla Angus
1297 Valle av Sjövången – 40 000 kr
Filip Dalme, Hammar Säteri
1285 Viril av Sjövången – 31 000 kr
Stig Andersson, Grankulla Angus
1229 Top Notch av Sjövången ET – 26 000 kr
Olle Averhäll, Ingmarsgården Angus
Vi tackar alla för visat intresse och givetvis ett speciellt tack till köparna för förtroendet att få leverera tjur till dem. Alla fyra har faktiskt tidigare köpt djur av oss vilket glädjer oss extra mycket för det vittnar ju om att de varit nöjda.
Höstförsäljning av tjurar
Det här med att sälja tjurarna på hösten som 1,5-åringar är ett upplägg som ger mersmak, inte bara för att auktionen i år gick så bra. Våra tjurar föds upp extensivt på bara grovfoder och med ständig tillgång till utevistelse, i år är det dessutom planerat att de ska gå stripbete november t om januari. Det är de tjurarna som är goda grovfoderomvandlare som kommer att gynnas under dessa former.
Den långsammare tillväxten i kombination med mycket rörelse tror vi ger tjurar med bättre hållbarhet. Att tillväxten inte maximeras gör inget ur avelssynpunkt då det är skillnaden i tillväxt inom gruppen som används för avelsvärderingen. Vi siktar heller inte på att ha genetiken för att leverera den absolut högsta tillväxten. Är man ute efter det finns det lämpligare besättningar att vända sig till. Istället lägger vi mycket fokus på de funktionella egenskaperna så som bra klövar, god kalvningsförmåga, bra modersegenskaper, pigga kalvar och fertila hondjur.
Funktionalitet på allvar
Det är inte bara tomma ord, t ex låter vi inte en kviga som behövt assistans i samband med kalvning gå in i koflocken, inte heller om hon inte tagit hand om sin kalv på ett korrekt sätt. I år har vi haft 43-45 dagars betäckningsperiod och de som ej blir dräktiga under den tiden får inte heller stanna kvar. Hondjur med verkningsbehov går samma väg, nja är hon 10 år och aldrig behövt verkas tidigare och i övrigt fungerat bra kan vi kanske tulla på den regeln men aldrig hos unga djur.
Att sen låta tjurarna gå på bete ger oss en chans att se hur de fungerar även där, de ska inte bara kunna växa på gräs utan även uppföra sig vid den dagliga tillsynen och övriga hanteringen. I år var det en tilltänkt auktionstjur som under sommaren uppvisade nervöst beteende varför han slaktades. Skönt att upptäcka sådant innan man sålt tjuren.
Utomstående besiktning
Höstauktionen ger oss även gott om tid att besiktiga tjurarna, framförallt avseende fortplantningsorgan och klövar men även rent allmänt. Att det görs av utomstående personer är också en extra säkerhet och underlättar för långväga köpare som inte har möjlighet att själv kolla på tjurarna. Förra året var det en tjur med tveksamma bitestiklar som plockades bort, tråkigt i stunden då det var en tjur jag verkligen tyckte om men bra i efterhand med tanke på hur mycket bekymmer en tjur med bristande fertilitet kan ställa till med.
Höstauktion 2018
Nästa höst kommer utbudet att vara större med flera seminavkommor från både svenska och utländska tjurar. Vi har även tjurar efter Top Notch av Sjövången ET och Utibb av Bäck. Utibb är en tjur som gett väldigt lätta kalvningar och han har ett fantastiskt temperament. Visst är det kul med höga priser och många tjurar som säljs till avelsbesättningar men vår främsta målgrupp är bruksbesättningar som värdesätter bra djur, att vi säljer fler tjurar 2018 kommer förmodligen resultera i lite lägre medelpriser än i år.
Må vintern vara torr och så där lagom kall
Må djuren hålla sig friska och slippa gråbens skall
Må foder, strö, bete och likviditet räcka
och fler den regenerativa vägen upptäcka
Jens Fjelkner
Kategorier
Elitauktion MILA – Fritt val Sjövången
Fritt val Sjövången – hela besättningen
Undantag: ET-födda individer och tjurar på individprövningen
Köttdjurens dag, 18/2, på MILA kommer att avslutas med en Elitauktion. Ett av utropen kommer att vara ”Fritt val” i hela vår besättning, ett helt unikt tillfälle att komma över precis det djur du vill ha, de som i vanliga fall aldrig är till salu.
På Sjövången har det funnits angus sedan 1968 och vi är därmed en av landets äldsta avelsbesättningar. Avelsarbetet har starkt fokus på funktionalitet, vi ställer höga krav på våra hondjur och räds inte att gallra bort högindexdjur som inte svarar upp mot dessa. Kalvningarna ska vara problemfria, både för ko och kalv, klövarna ska inte behöva verkas och kon måste avvänja en kalv varje år. Samtliga kategorier inklusive tjurarna utfodras med enbart grovfoder vilket ger högt selektionstryck på djur som är goda grovfoderomvandlare.
Framgångarna på både utställningar och Individprövning har varit åtskilliga t ex kommer semintjurarna Jering, Malt och Palmkvist från Sjövången.
Betäckningar 2016 kommer bl a skötas av 1229 Top Notch av Sjövången ET (SAV Iron Mountain 8066 X SAV 004 Predominant 4438), helbror till 2973 Usain av Sjövången ET som deltar i årets Individprövning.
Vid ET-importer och spermaimporter har stor vikt lagts vid marmoreringsanlag vilket bekräftas av bra scanningsresultat på Individprövningen av t ex 1147 Rafnatyr av Sjövången T105 (Oden av Sjövången ET X 914 Kastor av Sjövången ET) och 1176 Straight Up av Sjövången T107 (Thomas Grade Up X HF El Tigre 28U).
Vi har numera korna i utedrift och har därför flyttat fram kalvningssäsongen och gått över till höstförsäljning av 1,5-års tjurar. Vid fritt val finns det således möjlighet att bli först med att välja tjur från den årgången.
Val och hämtning
Tjurar och kvigor födda 2015 april 2016
Kalvar födda 2016 okt 2016
Övriga hondjur (dräktighetsundersökta) okt 2016
Kategorier
VB Palmkvist T112 – utmärkt kvigbetäckare
Idag fick vi en kvigkalv efter vår egen semintjur VB Palmkvist, en pigg krabat på 39 kg efter en kviga som i sin tur är efter Oden av Sjövången ET med Hi Diamond Greenstone som morfar. Som sig bör var det bara att väga och märka.
VB Palmkvist har fina direkta avelsvärden för lätta kalvningar, lkD 112 (67%) och fvD 90 (83%) och även bra resultat för avkommebedömningen på mjölkras både avseende lätta kalvningar och dödfödslar på så väl kor som kvigor. Detta gör honom till ett utmärkt val när lätta kalvningar är en högprioriterad egenskap. Trots de goda kalvningsegenskaperna har han enastående tillväxtegenskaper i kombination med bra mjölkproduktion och formklass samt fettansättning något under medel. Hans svaghet är maternell kalvning och han ska i renrasaveln därför kombineras med hondjur som är starka för den egenskapen.
Vid exteriörbedömningen på Individprövningen fick han mycket bra bedömning för både kropp och muskelansättning (även om det kan vara lite svårt att se på bilden direkt efter tappningen). Storlekstyp 6,0 gör honom till en tjur av medelstorlek och en något mindre typ än hans far VB Lans. Vid klövbedömningen var han helt utan anmärkning och fick således klövstatus 10.
Far till VB Palmkvist är semintjuren VB Lans som blev Best in Show på Mila 2014. Modern är 962 Elba av Sjövången med Aix 30! Morfar är 873 Jock Design av Sjövången ET som i sin tur är efter den legendariska amerikanska semintjuren B/R New Design 036 som trots att han är född 1990 ligger bland de 15% bästa för marmorering.
Kategorier
Hi Diamond Greenstone 504
Greenstone kom in till Sverige 2007 från Kanada. Hans avelsvärden har inte utvecklats speciellt positivt varken i Sverige eller i Kanada. Han ger dock väldigt djupa och köttiga avkommor, de få jag har är strukturellt korrekta med bra klövar.
Har några doser kvar och de kommer jag använda på torra, högställda djur med bra anlag för mjölk och tillväxt.
Vi har planer på att utöka besättningen varför vi 2014 tog beslutet att behålla en del hondjur vi annars skulle slagit ut men de och deras avkommor ska inte ingå i renrasaveln. Samtliga tjuravkommor föds upp till slakt och de genererar då viktig slatdata. Kvigavkommorna föds antingen upp till slakt eller så får även de ingå i slaktproduktionsgruppen. Tidigare har vi haft tankar på att korsa denna typen av hondjur med hereford, rent produktionsmässigt hade det varit ett bra alternativ men vi väljer denna linjen istället för att stärka avelsvärderingen.
Planen är att betäcka dem med de avelstjurar vi är i störst behov av att få slaktdata på därigenom kommer våra kunder få tjurar med större säkerhet i sina avelsvärden dvs chanserna att de lever upp till förväntningarna ökar.
Det är just en sådan ko som nu har kalvat med Greenstone, det blev en tjurkalv som således slaktas nästa år.
Kategorier
Att förstå avelsvärden
Nu är säsongen för avelstjurar i full gång och tänkte komma med lite tips på läsning som kan göra dig bättre förberedd. Avelsvärden är en viktig del av tjurens varudeklaration, tänk igenom vad tjuren ska användas till och välj därefter. Glöm inte heller bort att beakta säkerheten som presenteras tillsammans med varje avelsvärde. Ju högre säkerhet desto större chans att du får det du betalar för.
Tre siffror kommer du långt med! Om du har en korsningsbesättning så bry dig inte så mycket om Avelsindex (Aix), det är främst intressant för renrasavel. Ska tjuren betäcka kvigor så lägg stor vikt vid Födelseindex (Fix) – höga värden ger lättare kalvning. Ska döttrar rekryteras ska hänsyn även tas till Modersindex (Mix). För bra slaktegenskaper så fokusera istället på Produktionsindex (Pix).
Växa har samlat information om svenskt avelsarbete på sin hemsidan.
På Taurus hemsida finns ”Frågor och svar om BLUP” där det går att läsa mer om den svenska avelsvärderingen, det går också bra att beställa deras skrift ”Att arbeta med avel i dikalvsproduktionen” som ger en bra översikt. De har även en bra text om allmänt att tänka på vid köp av avelstjur.
För den som hellre vill ta till sig lite grundläggande information i videoformat kan jag rekommendera videoserien EPD Basics 1-4 från Iowa Beef Center. Den är således på engelska.
JFCC Patriot 872 är en helbror till den mycket framgångsrike produktionsmatadoren S A V Net Worth 4200. Han ligger i topp avseende tillväxt och det ser även bra ut för mjölk och marmorering. Patriot är dock inte tillräckligt allround för att klara Avelsrådets (Svenska Angusföreningen) kriterier för att tas in som föreningsimport. För att göra det behöver en tjur ha bättre anlag för kalvningsegenskaper, vi vill inte ta in en utpräglad tillväxttjur som riskerar att få allt för stort inflytande på det inhemska avelsarbetet. Det är mycket lätt att driva upp tillväxten genom att använda stora tjurar som ger tunga kalvar men vi väljer en försiktigare ansats och värnar rasens adelsmärke – lätta kalvningar.
Tjuren importerades dock av CRI Sverige på eget initiativ och saluförs i Sverige – han ska inte användas på kvigor. Vi har köpt några doser för att utvärdera honom vilket även en del andra besättningar gjort, några kalvar är födda 2015, se VG för avelsvärden. Detta är ett avsteg från vårt normala förfarande, vi brukar vilja undvika extremer, hellre flera små steg framåt än riskera ett rejält snedtramp i diket. Schaff Angus Valley har dock så intressant genetik att vi valt att prova på några kor med låga avelsvärden för födelsevikt.
Den första kalven blev en kvigkalv som tyvärr blev för tung. För tjurar har vi en strikt övre gräns på 45 kg och kvigor väger i genomsnitt 3 kg mindre varför vi brukar undvika rekryteringskvigor för renrasavel som ligger över 42 kg.
Tröskelselektion, dvs att ha fasta gränsvärden som en individ måste klara, är egentligen begränsande för det genetiska framsteget men då tunga kalvar är någonting vi absolut vill undvika så tillämpar vi det.
Dagens kvigkalv efter Patriot ska inte användas i avel däremot möjligen som en ren slaktproducent. Vi har planer på att successivt utöka besättningen, att behålla hondjur som inte försvarar sin plats i renrasaveln överväger vi av två skäl; det ena är smittskydd för vi slipper köpa in hondjur och det andra är slaktdata. Genom att behålla en del hondjur som vi i vanliga fall skulle slaktat och istället hålla dem som rena slaktproduktionsdjur där vi slaktar samtliga tjurar och kvigor efter dem så får vi snabbare tillgång till mer slaktdata. Detta är viktigt inte minst när vi tar in någon obesläktad embryoindivid att betäcka med. Jag kan mycket väl tänka mig att seminera även dessa hondjur då slaktdata på semintjurar är extra viktigt för det nationella avelsarbetet. Semintjurarna är dessutom selekterade för att ha goda produktionsegenskaper vilket passar bra när avkommorna ska födas upp till slakt.
Detta är en svensk tjur som togs ut till semin 2011, tyvärr är doserna redan slut men hans avelsvärden går fortfarande att hitta på VG hemsida. Tjuren köptes av Friskatorpet där han fortfarande är verksam. Han kommer således att få många renrasiga avkommor och genom att seminera med honom stärks säkerheten i avelsvärdena för hela vår besättning. Semin handlar inte bara om att producera individer med unik härstamning som många tycks tro.
Hans far är Likvid av Stehag och morfar är New Indian ET av Rya. New Indian är resultatet av en embryoimport vi gjorde tillsammans med Paul Henrysson, Rya. Tjuren är efter den legendariska B/R New Design 036 som trots att han är född 1990 fortfarande ligger bland de 15% bästa för marmorering i den amerikanska populationen. Vi hade själva en helbror till New Indian, Jock Design av Sjövången ET, men vi använde bara honom två år för han gav så väldigt ojämna födelsevikter. Det var framförallt spridning neråt med flera under 30 kg. Likväl som vi undviker väldigt höga födelsevikter vill vi inte heller ha dem för små. Vi behöll dock en del kvigor med mer normala födelsevikter och vilka kor de har utvecklat sig till! En av dem är 962 Elba av Sjövången som är mor till semintjuren Palmkvist av Sjövången med Aix +26, utan konkurrens högst av alla tillgängliga svarta semintjurar från VG.
På Individprövningen fick han väldigt bra exteriörbedömning för muskelansättning samt klövstatus 10 dvs helt utan anmärkning – en egenskap vi värdesätter högt då klövverkningen på Sjövången utförs av slakteriet. Obelix tillför mycket goda tillväxtanlag i kombination med måttlig födelsevikt.
Den ko som fött årets första kalv efter Obelix är 900 Matilda, hon är i sin tur mor till bl a semintjuren Malt av Sjövången. Malt har under en period haft dåligt avelsvärde för mjölk men efterhand som mer information tillkommit i form av döttrar som avvant kalvar har avelsvärdet nu stigit till 99. Även Malt har verkat på Friskatorpet och såldes därefter till en framstående bruksbesättning i Maglehem som satsar helhjärtat på angus. Malt gjorde dock en mellanlandning på Kristinehem där han betäckte en halv säsong. Malt är ett köttpaket av moderat storlek med det typiska lilla angushuvudet som gör det ännu lättare för kalven att ta sig ut.
Det blev en tjurkalv på 38 kg så det ser mycket lovande ut. Säkerheten på hans avelsvärden kommer troligen landa ganska högt i och med att han är efter en svensk semintjur som redan har många avkommor och att hans mor har säkra avelsvärden genom sin avkomma Malt som också har många avkommor. För avelsbesättningen som har bruksbesättningar som sin huvudsakliga kundgrupp, dvs 95% av oss inklusive undertecknad, så är detta en tjur som kommer öka chansen att få nöjdare kunder med logiken att sannolikheten att man får det man betalar för stiger när säkerheten i avelsvärdena ökar. Detta är extra viktigt för en nystartad besättning, börja inte med en massa unika blodslinjer utan koppling till den övriga populationen utan bygg först en stabil grund som därefter kan användas för att utvärdera ny importgenetik.