Erfarenhet av kort betäckningsperiod (43-45 dagar)

 

Betäckningssäsongen 2017 släpptes  en grupp om 24 hondjur till tre tjurar i 43 dagar och en grupp om 20 hondjur till två tjurar i 45 dagar. Resultat blev 37 dräktiga dvs 84%. Nu ska vi reda ut om det är bra eller dåligt.

En kort betäckningsperiod har flera fördelar, man vet när kalvningarna startar (men framförallt slutar) och kalvarna blir enhetligare vilket underlättar vid avvänjning, nästa betäckning etc.  En sent född kviga är ju för ung att betäcka samtidigt som de andra vilket ställer till det om man har som målsättning att nå 12 månaders kalvningsintervall. Ju senare födda de är i förhållande till besättningens normala kalvningssäsong ju större är risken att de inte är igång att brunsta när det är tid för betäckning. Kommer de lite sent vid första dräktigheten ökar ju även risken för att de ska ha svårare att bli dräktiga andra (och tuffaste) gången när de både ska växa, producera mjölk och till på köpet bli dräktiga.

För vår del innebär det också en fördel i och med att korna blir ”låsta” till samma område en kortare tid då de inte får transporteras tre veckor före respektive tre veckor efter kalvning. Vi har kalvningar på bete under perioden april-maj, denna säsongen kommer de vara på promenadavstånd från kalvningsfållan när den tiden kommer men sen vill vi ju kunna flytta dem vidare till de andra betesområdena. Varför vi valt denna kalvningstidpunkt blir ämne för ett kommande inlägg.

I fjor, 2016, började vi korta ner betäckningsperioden lite, vi gick ner till ca 55 dagar. I sammanhanget ska nämnas att vi slaktar alla som ej blir dräktiga. Då användes det, precis som vi alltid gjort, bara en tjur per grupp.

Ett av syftena med en kort betäckningsperiod är att öka selektionstrycket på honlig fertilitet. Eftersom vi slaktar de som ej blir dräktiga vill vi inte riskera att göra det på felaktiga grunder, det är ju inte alltid det är fel på kon utan det kan ju bero även på tjuren, om än tillfälligt pga yttre omständigheter som t ex insektsbett eller sjukdom under perioden före betäckningen när spermierna bildas.

Detta ledde oss till slutsatsen att det vore klokt att prova med att använda flera tjurar per betäckningsgrupp. I och med att vi nu gått över till att sälja våra avelstjurar på hösten som 1,5-åringar har vi gott om tjurar att tillgå men det krävdes en hel del planering för att matcha både härstamningar och profilerna på tjurarna med de olika korna och kvigorna.

Det slutade med att en tjur på tre år fick sällskap av två ettåringar och en tjur på två år gick med en annan ettåring. Dessa tjurar hade gått tillsammans under vintern och därefter på bete så rangordningen var redan avklarad, det är nog en viktig sak att ha utredd innan det kommer in damer i flocken. Kloka människor i min omgivning har påpekat risken för att den äldre tjuren skulle kunna bli infertil men ändå med sin dominans hindra sina sidekicks från att lösa sin uppgift. Det skulle säkert kunna hända, när man läser om andra som använder fler tjurar per grupp poängterar en del betydelsen av att ha spridning i åldern för att minska problemen med rangordningen medans andra förespråkar användandet av enbart ettårstjurar.

Så över till resultat, vi betäckte 15 kvigor och 29 kor således totalt 44 st. Av dessa blev 37 dräktiga (84%) och betäckningsperioden sträckte sig över två brunstcykler, någon enstaka fick nog tre chanser då det blev 43 respektive 45 dagar som tjurarna gick där.

Men hur många kan egentligen förväntas bli dräktiga per brunstcykel? Om 63% av hondjuren blir dräktiga per 21 dagar skulle det se ut så här om man har 100 kor:

brunscykel                           dräktiga                                                  tot. andel dr. 
första brunstcykeln        63 st                                                             63%
andra brunstcykeln        (100-63) x 63% = 23,3 st                  86%
tredje brunstcykeln       (100-63-23,3) x 63%  = 8,6             95%

Länk till kalvningshistogram (engelska)- skriv in din målsättning samt utfallet och få det presenterat i ett överskådligt diagram

Sen finns det ju de som tappat förmågan att kunna bli dräktiga, i år hittade vi en ko med cysta som ej var dräktig så över tiden blir det en omöjlighet att ligga på 100% dräktiga.

Omräknat till antalet hondjur vi betäckte, 44 st, så skulle vi alltså teoretiskt ha förlorat ca fyra dräktigheter på att inte låta tjurarna gå kvar en tredje brunstcykel. Dessutom tillkommer en ökad kostnad för att verifiera härstamningar då vi valt att använda flera tjurar per grupp men det är ju inte en kostnad som uppstår i bruksbesättningen. Om det är värt det blir upp till var och en att värdera men för oss är det ett acceptabelt pris för enklare management och större genetiskt framsteg för honlig fertilitet, en egenskap som är av mycket stor ekonomisk betydelse inom dikoproduktionen.

Men 37 st är ändå lite för låg andel för att vi ska vara nöjda, nu har vi ju inte riktigt lagt så hårt tryck på honlig fertilitet tidigare så till viss del är det ju ett problem som minskar efterhand. Gräver man lite djupare i siffrorna upptäcker man en skillnad mellan grupperna där 87,5% av korna som gick i tretjursgruppen var dräktiga.

Den andra gruppen bestod av 15 kvigor och 5 kor och 80% blev dräktiga. Ytterligare ett steg ner i statistiken avslöjar att alla dessa 5 korna blev dräktiga men endast 11 av kvigorna. Nå väl hade dessa 4 kvigor sämre fertilitet så må det väll vara hänt men det ger ändå en fingervisning vart vårt fokus bör läggas. De som är riktigt hard core betäcker bara kvigorna en brunscykel. Sen kan en del av orsaken kanske också spåras till betesdriften, även om vi ofta visar bilder på frodiga fållbeten eller stipbete så förekommer det också en del kontinuerligt bete om än inte hela säsongen. Kviggruppen gick på samma bete under hela betäckningen och det är ett av de sämre ställena vi har.

Vi kommer att fortsätta med en kort betäckningsperiod och fler tjurar per grupp då det passar vårt upplägg och betesplanering väl. Kanske inget för alla att överväga men fördelarna kan vara flera så det kan vara värt att tänka tanken.

Höstauktion 2017 – summering

För tredje året i rad har vi förlagt hela vår tjurförsäljning till hösten, kvällens auktion blev mycket lyckad och väldigt spännande. Vi sålde 4 tjurar med ett medelpris på 35 500 kr, dyraste tjuren blev 1292 Walter av Sjövången som såldes för 45 000 kr!

Auktionsprotokoll

1292 Walter av Sjövången – 45 000 kr
Uno Eliasson, Linnemölla Angus

1297 Valle av Sjövången – 40 000 kr
Filip Dalme, Hammar Säteri

1285 Viril av Sjövången – 31 000 kr
Stig Andersson, Grankulla Angus

1229 Top Notch av Sjövången ET – 26 000 kr
Olle Averhäll, Ingmarsgården Angus

Vi tackar alla för visat intresse och givetvis ett speciellt tack till köparna för förtroendet att få leverera tjur till dem. Alla fyra har faktiskt tidigare köpt djur av oss vilket glädjer oss extra mycket för det vittnar ju om att de varit nöjda.

Höstförsäljning av tjurar

Det här med att sälja tjurarna på hösten som 1,5-åringar är ett upplägg som ger mersmak, inte bara för att auktionen i år gick så bra. Våra tjurar föds upp extensivt på bara grovfoder och med ständig tillgång till utevistelse, i år är det dessutom planerat att de ska gå stripbete november t om januari. Det är de tjurarna som är goda grovfoderomvandlare som kommer att gynnas under dessa former.

Den långsammare tillväxten i kombination med mycket rörelse tror vi ger tjurar med bättre hållbarhet. Att tillväxten inte maximeras gör inget ur avelssynpunkt då det är skillnaden i tillväxt inom gruppen som används för avelsvärderingen. Vi siktar heller inte på att ha genetiken för att leverera den absolut högsta tillväxten. Är man ute efter det finns det lämpligare besättningar att vända sig till. Istället lägger vi mycket fokus på de funktionella egenskaperna så som bra klövar, god kalvningsförmåga, bra modersegenskaper, pigga kalvar och fertila hondjur.

Funktionalitet på allvar

Det är inte bara tomma ord, t ex låter vi inte en kviga som behövt assistans i samband med kalvning gå in i koflocken, inte heller om hon inte tagit hand om sin kalv på ett korrekt sätt. I år har vi haft 43-45 dagars betäckningsperiod och de som ej blir dräktiga under den tiden får inte heller stanna kvar. Hondjur med verkningsbehov går samma väg, nja är hon 10 år och aldrig behövt verkas tidigare och i övrigt fungerat bra kan vi kanske tulla på den regeln men aldrig hos unga djur.

Att sen låta tjurarna gå på bete ger oss en chans att se hur de fungerar även där, de ska inte bara kunna växa på gräs utan även uppföra sig vid den dagliga tillsynen och övriga hanteringen. I år var det en tilltänkt auktionstjur som under sommaren uppvisade nervöst beteende varför han slaktades. Skönt att upptäcka sådant innan man sålt tjuren.

Utomstående besiktning

Höstauktionen ger oss även gott om tid att besiktiga tjurarna, framförallt avseende fortplantningsorgan och klövar men även rent allmänt. Att det görs av utomstående personer är också en extra säkerhet och underlättar för långväga köpare som inte har möjlighet att själv kolla på tjurarna. Förra året var det en tjur med tveksamma bitestiklar som plockades bort, tråkigt i stunden då det var en tjur jag verkligen tyckte om men bra i efterhand med tanke på hur mycket bekymmer en tjur med bristande fertilitet kan ställa till med.

Höstauktion 2018

Nästa höst kommer utbudet att vara större med flera seminavkommor från både svenska och utländska tjurar. Vi har även tjurar efter Top Notch av Sjövången ET och Utibb av Bäck. Utibb är en tjur som gett väldigt lätta kalvningar och han har ett fantastiskt temperament. Visst är det kul med höga priser och många tjurar som säljs till avelsbesättningar men vår främsta målgrupp är bruksbesättningar som värdesätter bra djur, att vi säljer fler tjurar 2018 kommer förmodligen resultera i lite lägre medelpriser än i år.

Må vintern vara torr och så där lagom kall
Må  djuren hålla sig friska och slippa gråbens skall

Må foder, strö, bete och likviditet räcka
och fler den regenerativa vägen upptäcka

Jens Fjelkner

 

Elitauktion MILA – Fritt val Sjövången

Fritt val Sjövången – hela besättningen
Undantag: ET-födda individer och tjurar på individprövningen

Köttdjurens dag, 18/2, på MILA kommer att avslutas med en Elitauktion. Ett av utropen kommer att vara ”Fritt val” i hela vår besättning, ett helt unikt tillfälle att komma över precis det djur du vill ha, de som i vanliga fall aldrig är till salu.

På Sjövången har det funnits angus sedan 1968 och vi är därmed en av landets äldsta avelsbesättningar. Avelsarbetet har starkt fokus på funktionalitet, vi ställer höga krav på våra hondjur och räds inte att gallra bort högindexdjur som inte svarar upp mot dessa. Kalvningarna ska vara problemfria, både för ko och kalv, klövarna ska inte behöva verkas och kon måste avvänja en kalv varje år. Samtliga kategorier inklusive tjurarna utfodras med enbart grovfoder vilket ger högt selektionstryck på djur som är goda grovfoderomvandlare.

Framgångarna på både utställningar och Individprövning har varit åtskilliga t ex kommer semintjurarna Jering, Malt och Palmkvist från Sjövången.

Betäckningar 2016 kommer bl a skötas av 1229 Top Notch av Sjövången ET (SAV Iron Mountain 8066 X SAV 004 Predominant 4438), helbror till 2973 Usain av Sjövången ET som deltar i årets Individprövning.

Vid ET-importer och spermaimporter har stor vikt lagts vid marmoreringsanlag vilket bekräftas av bra scanningsresultat på Individprövningen av t ex 1147 Rafnatyr av Sjövången T105 (Oden av Sjövången ET X 914 Kastor av Sjövången ET) och 1176 Straight Up av Sjövången T107 (Thomas Grade Up X HF El Tigre 28U).

Angus Champion Elmia 2013 RafnatyrVi har numera korna i utedrift och har därför flyttat fram kalvningssäsongen och gått över till höstförsäljning av 1,5-års tjurar. Vid fritt val finns det således möjlighet att bli först med att välja tjur från den årgången.

                                                                                            Val och hämtning
Tjurar och kvigor födda 2015                           april 2016

Kalvar födda 2016                                                   okt 2016

Övriga hondjur (dräktighetsundersökta)   okt 2016

VB Palmkvist T112 – utmärkt kvigbetäckare

VB Palmkvist
VB Palmkvist

Idag fick vi en kvigkalv efter vår egen semintjur VB Palmkvist, en pigg krabat på 39 kg efter en kviga som i sin tur är efter Oden av Sjövången ET med Hi Diamond Greenstone som morfar. Som sig bör var det bara att väga och märka.

VB Palmkvist har fina direkta avelsvärden för lätta kalvningar, lkD 112 (67%) och fvD 90 (83%) och även bra resultat för avkommebedömningen på mjölkras både avseende lätta kalvningar och dödfödslar på så väl kor som kvigor. Detta gör honom till ett utmärkt val när lätta kalvningar är en högprioriterad egenskap. Trots de goda kalvningsegenskaperna har han enastående tillväxtegenskaper i kombination med bra mjölkproduktion och formklass samt fettansättning något under medel. Hans svaghet är maternell kalvning och han ska i renrasaveln därför kombineras med hondjur som är starka för den egenskapen.

Vid exteriörbedömningen på Individprövningen fick han mycket bra bedömning för både kropp och muskelansättning (även om det kan vara lite svårt att se på bilden direkt efter tappningen). Storlekstyp 6,0 gör honom till en tjur av medelstorlek och en något mindre typ än hans far VB Lans. Vid klövbedömningen var han helt utan anmärkning och fick således klövstatus 10.

Far till VB Palmkvist är semintjuren VB Lans som blev Best in Show på Mila 2014. Modern är 962 Elba av Sjövången med Aix 30! Morfar är 873 Jock Design av Sjövången ET som i sin tur är efter den legendariska amerikanska semintjuren B/R New Design 036 som trots att han är född 1990 ligger bland de 15% bästa för marmorering.

Hi Diamond Greenstone 504

Hi Diamond Greenstone

Greenstone kom in till Sverige 2007 från Kanada. Hans avelsvärden har inte utvecklats speciellt positivt varken i Sverige eller i Kanada.  Han ger dock väldigt djupa och köttiga avkommor, de få jag har är strukturellt korrekta med bra klövar.

Har några doser kvar och de kommer jag använda på torra, högställda djur med bra anlag för mjölk och tillväxt.

Vi har planer på att utöka besättningen varför vi 2014 tog beslutet att behålla en del hondjur vi annars skulle slagit ut men de och deras avkommor ska inte ingå i renrasaveln. Samtliga tjuravkommor föds upp till slakt och de genererar då viktig slatdata. Kvigavkommorna föds antingen upp till slakt eller så får även de ingå i slaktproduktionsgruppen. Tidigare har vi haft tankar på att korsa denna typen av hondjur med hereford, rent produktionsmässigt hade det varit ett bra alternativ men vi väljer denna linjen istället för att stärka avelsvärderingen.

Planen är att betäcka dem med de avelstjurar vi är i störst behov av att få slaktdata på därigenom kommer våra kunder få tjurar med större säkerhet i sina avelsvärden dvs chanserna att de lever upp till förväntningarna ökar.

Det är just en sådan ko som nu har kalvat med Greenstone, det blev en tjurkalv som således slaktas nästa år.

Att förstå avelsvärden

Nu är säsongen för avelstjurar i full gång och tänkte komma med lite tips på läsning som kan göra dig bättre förberedd. Avelsvärden är en viktig del av tjurens varudeklaration, tänk igenom vad tjuren ska användas till och välj därefter. Glöm inte heller bort att beakta säkerheten som presenteras tillsammans med varje avelsvärde. Ju högre säkerhet desto större chans att du får det du betalar för.

Tre siffror kommer du långt med! Om du har en korsningsbesättning så bry dig inte så mycket om Avelsindex (Aix), det är främst intressant för renrasavel. Ska tjuren betäcka kvigor så lägg stor vikt vid Födelseindex (Fix) – höga värden ger lättare kalvning. Ska döttrar rekryteras ska hänsyn även tas till Modersindex (Mix).  För bra slaktegenskaper så fokusera istället på Produktionsindex (Pix).

Växa har samlat information om svenskt avelsarbete på sin hemsidan.

På Taurus hemsida finns ”Frågor och svar om BLUP” där det går att läsa mer om den svenska avelsvärderingen, det går också bra att beställa deras skrift ”Att arbeta med avel i dikalvsproduktionen” som ger en bra översikt. De har även en bra text om allmänt att tänka på vid köp av avelstjur.

För den som hellre vill ta till sig lite grundläggande information i videoformat kan jag rekommendera videoserien EPD Basics 1-4 från Iowa Beef Center. Den är således på engelska.

JFCC Patriot 872

JFCC Patriot 872
JFCC Patriot 872

JFCC Patriot 872 är en helbror till den mycket framgångsrike produktionsmatadoren S A V Net Worth 4200.  Han ligger i topp avseende tillväxt och det ser även bra ut för mjölk och marmorering. Patriot är dock inte tillräckligt allround för att klara Avelsrådets (Svenska Angusföreningen) kriterier för att tas in som föreningsimport. För att göra det behöver en tjur ha bättre anlag för kalvningsegenskaper, vi vill inte ta in en utpräglad tillväxttjur som riskerar att få allt för stort inflytande på det inhemska avelsarbetet. Det är mycket lätt att driva upp tillväxten genom att använda stora tjurar som ger tunga kalvar men vi väljer en försiktigare ansats och värnar rasens adelsmärke – lätta kalvningar.

Tjuren importerades dock av CRI Sverige på eget initiativ och saluförs i Sverige – han ska inte användas på kvigor. Vi har köpt några doser för att utvärdera honom vilket även en del andra besättningar gjort, några kalvar är födda 2015, se VG för avelsvärden. Detta är ett avsteg från vårt normala förfarande, vi brukar vilja undvika extremer, hellre flera små steg framåt än riskera ett rejält snedtramp i diket. Schaff Angus Valley har dock så intressant genetik att vi valt att prova på några kor med låga avelsvärden för födelsevikt.

Den första kalven blev en kvigkalv som tyvärr blev för tung. För tjurar har vi en strikt övre gräns på 45 kg och kvigor väger i genomsnitt 3 kg mindre varför vi brukar undvika rekryteringskvigor för renrasavel som ligger över 42 kg.

Tröskelselektion, dvs att ha fasta gränsvärden som en individ måste klara, är egentligen begränsande för det genetiska framsteget men då tunga kalvar är någonting vi absolut vill undvika så tillämpar vi det.

Dagens kvigkalv efter Patriot ska inte användas i avel däremot möjligen som en ren slaktproducent. Vi har planer på att successivt utöka besättningen, att behålla hondjur som inte försvarar sin plats i renrasaveln överväger vi av två skäl; det ena är smittskydd för vi slipper köpa in hondjur och det andra är slaktdata. Genom att behålla en del hondjur som vi i vanliga fall skulle slaktat och istället hålla dem som rena slaktproduktionsdjur där vi slaktar samtliga tjurar och kvigor efter dem så får vi snabbare tillgång till mer slaktdata. Detta är viktigt inte minst när vi tar in någon obesläktad embryoindivid att betäcka med. Jag kan mycket väl tänka mig att seminera även dessa hondjur då slaktdata på semintjurar är extra viktigt för det nationella avelsarbetet. Semintjurarna är dessutom selekterade för att ha goda produktionsegenskaper vilket passar bra när avkommorna ska födas upp till slakt.

 

VB Rya (Obelix av Rya)

Obelix av Rya
Obelix av Rya

Detta är en svensk tjur som togs ut till semin 2011, tyvärr är doserna redan slut men hans avelsvärden går fortfarande att hitta på VG hemsida. Tjuren köptes av Friskatorpet där han fortfarande är verksam. Han kommer således att få många renrasiga avkommor och genom att seminera med honom stärks säkerheten i avelsvärdena för hela vår besättning. Semin handlar inte bara om att producera individer med unik härstamning som många tycks tro.

Hans far är Likvid av Stehag och morfar är New Indian ET av Rya. New Indian är resultatet av en embryoimport vi gjorde tillsammans med Paul Henrysson, Rya. Tjuren är efter den legendariska B/R New Design 036 som trots att han är född 1990 fortfarande ligger bland de 15% bästa för marmorering i den amerikanska populationen. Vi hade själva en helbror till New Indian, Jock Design av Sjövången ET, men vi använde bara honom två år för han gav så väldigt ojämna födelsevikter. Det var framförallt spridning neråt med flera under 30 kg. Likväl som vi undviker väldigt höga födelsevikter vill vi inte heller ha dem för små. Vi behöll dock en del kvigor med mer normala födelsevikter och vilka kor de har utvecklat sig till! En av dem är 962 Elba av Sjövången som är mor till semintjuren Palmkvist av Sjövången med Aix +26, utan konkurrens högst av alla tillgängliga svarta semintjurar från VG.

 Individprövningen fick han väldigt bra exteriörbedömning för muskelansättning samt klövstatus 10 dvs helt utan anmärkning – en egenskap vi värdesätter högt då klövverkningen på Sjövången utförs av slakteriet. Obelix tillför mycket goda tillväxtanlag i kombination med måttlig födelsevikt.

Den ko som fött årets första kalv efter Obelix är 900 Matilda, hon är i sin tur mor till bl a semintjuren Malt av Sjövången. Malt har under en period haft dåligt avelsvärde för mjölk men efterhand som mer information tillkommit i form av döttrar som avvant kalvar har avelsvärdet nu stigit till 99. Även Malt har verkat på Friskatorpet och såldes därefter till en framstående bruksbesättning i Maglehem som satsar helhjärtat på angus. Malt gjorde dock en mellanlandning på Kristinehem där han betäckte en halv säsong. Malt är ett köttpaket av moderat storlek med det typiska lilla angushuvudet som gör det ännu lättare för kalven att ta sig ut.

Det blev en tjurkalv på 38 kg så det ser mycket lovande ut. Säkerheten på hans avelsvärden kommer troligen landa ganska högt i och med att han är efter en svensk semintjur som redan har många avkommor och att hans mor har säkra avelsvärden genom sin avkomma Malt som också har många avkommor. För avelsbesättningen som har bruksbesättningar som sin huvudsakliga kundgrupp, dvs 95% av oss inklusive undertecknad, så är detta en tjur som kommer öka chansen att få nöjdare kunder med logiken att sannolikheten att man får det man betalar för stiger när säkerheten i avelsvärdena ökar.  Detta är extra viktigt för en nystartad besättning, börja inte med en massa unika blodslinjer utan koppling till den övriga populationen utan bygg först en stabil grund som därefter kan användas för att utvärdera ny importgenetik.

Te Mania Emperor E343 & maternell födelsevikt

 

Te Mania Emperor E343
Te Mania Emperor E343

Jag tänkte presentera de olika semintjurarna vi använt under 2014 efterhand som de får avkommor. Dels just för presentationen av dem men även för att dela med mig av hur jag resonerar i avelsplaneringen. Först ut är Te Mania Emperor E343 från vilken vi nyligen fick årets första kalv, en tjurkalv som gav upphov till den andra delen av rubriken – maternell födelsevikt.

Semindoser efter Emperor importerades via angusföreningen 2014 men redan året dessförinnan hade Yxskaftkälen tagit in honom varför det finns lite data för födelsevikt, kalvningsförlopp och 200-dagarsvikter. Ni hittar hans svenska avelsvärden baserat på dessa uppgifter här, de är dock fortfarande mycket osäkra men efter majkörningen går säkerheten upp efterhand som registreringarna ökar.

Det är en tjur från Australien och på deras hemsida presenteras hans aktuella avelsvärden, när detta skrivs är det baserat på 3051 avkommor fördelat på 156 besättningar, än så länge är det 99 döttrar som kalvat in.

Vid importen var han komplett, lätta kalvningar, överlägsen tillväxt och marmorering samt lite plus på mjölken. Då hade han ännu inte fått några döttrar som avvant kalvar men precis innan vi skulle börja använda honom kom de och hans avelsvärde för mjölk dök kraftigt. Detta gjorde att vi valde att använda honom mer selektivt än först planerat dvs endast på hondjur med goda mjölkanlag.

Han kommer från en stor besättning som heter Te Mania, de är etablerade både i Australien och på Nya Zeeland. I ABS Australias seminkatalog för 2014 / 2015 är han flaggskeppet och presenteras på första uppslaget. Hans far är den populära Te Mania Berkley B1 och morfar är B T Ultravox från USA.

Te Mania Emperor avelsvärden

Baserat på hans nuvarande australiensiska avelsvärden, som har hög säkerhet, så förväntar vi oss att avkommorna ska födas mycket lätt och att hans döttrar ska ha lätt för att kalva. Födelsevikten bör ligga över medel vilket än så länge bekräftas av de svenska avelsvärdena men födelsevikt och lätta kalvningar är ju inte riktigt samma egenskap – bättre med en lite tyngre kalv som föds lätt för den har ofta bra tillväxtanlag precis som vi förväntar oss att Emperors avkommor ska ha. Som jag nämnde ligger han dåligt till avseende mjölk, vi strävar inte efter några extremt högmjölkande kor för de måste kunna föda sig på våra strandängar med en hel del vass och tuvtåtel. En högmjölkare har dessutom högt underhållsbehov även när hon är sint vilket gör henne dyrare att övervintra. Vi kommer dock endast använda Emperor på hondjur med bra mjölkanlag.

Ett stort plus är att Emperor ligger mycket bra till för marmorering en egenskap som verkligen ligger i tiden nu när fler och fler börja registrera det och några har t om gjort det betalningsgrundande.

Nu till det där med maternell födelsevikt, en egenskap jag i början av mitt avelsarbete inte lade så mycket vikt vid. Födelsevikt styrs ju både av arv och miljö. Arvet i sin tur består av tre faktorer, dels två direkta och en maternell. För de direkta faktorerna svarar modern och fadern för lika stora delar medans den maternella faktorn helt styrs av modern (som i sin tur ärvt egenskapen till 50% från sin mor och till 50% från sin far).

Den direkta delen är fostrets egna gener för tillväxt fram till födseln och den maternella är hur modern påverkar fostret efter befruktningen genom näringsförsörjning och dräktighetsperiodens längd.

Jag har haft ett tvillingpar med kvigor där de skiljde väldigt mycket i avelsvärden för maternell födelsevikt och det befästes allt mer ju fler kalvar de fick, den ena hade konsekvent högre födelsevikter än den andra.

Och så var det ju den här Emperoravkomman, hans mor har högt avelsvärden för maternell födelsevikt, 111 med 65% säkerhet. Det fick verkligen genomslag – tjurkalven vägde 50 kg! Det är givetvis alldeles för mycket och hans öde är förseglat, han kommer att slaktas som ungtjur och därmed bidra med värdefull  slaktdata till gagn för säkerheten i hans syskons avelsvärden. Det är så vi jobbar här – det är inte en individ som ger oss framgång utan helheten.

Nu kan inte hela övervikten förklaras av moderns avelsvärde för fvM och man ska inte heller dra allt för stora växlar på endast en avkomma men jag tyckte det var ett bra exempel så saker och tings samband.

Tjurkalven kommer säkerligen inte ha ett avelsvärden för fvD (direkt födelsevikt) som blir särdeles avskräckande men vi tar det säkra för det osäkra – lätta kalvningar är ett adelsmärke för rasen och det är vi mycket rädda om. På Individprövningen har vi en gräns på 45 kg (lägst av alla raser) och det följer vi även när vi säljer tjurar hemifrån och ja det föds tjurar där vi registrerar 46 kg. Det är så lite som gör om de väger något kg mer eller mindre, har de precis druckit etc men någonstans måste gränsen dras och vi väljer att inte tulla på den.

 

 

Falskt larm?

Före jul provtogs hondjuren och det ser bra ut, endast tre som har kvar sina antikroppar och inga nya djur har serokonverterat dvs börjat bilda antikroppar. Vi hittar fortfarande inga bakterier i träckproven. Vid diskussioner med SJV börjar vi misstänka att det kan röra sig om att djuren på bete blivit utsatta för salmonellabakterier från fågelträck, tillräckligt för att utlösa en immunologisk reaktion men inte för att infektera dem så att de själva uppförökar antalet bakterier. Obs – endast en hypotes. Har de då haft salmonella eller ej?

Det här med antikroppsprov är en ganska ny företeelse som endast använts några år och vi lär oss fortfarande hur det ska användas. Lagstiftningen är egentligen baserad på träckprovsfynd. Vi kommer nog behöva definiera tydligare när ett djur har salmonella eller ej. Juridiskt har vår besättningen inte det, vi är spärrade för misstänkt ej bekräftad salmonellainfektion. Vi har däremot inget emot att vara spärrade så som situationen ser ut, före vi återupptar livdjursförsäljningen måste vi vara helt säkra på att inte utgöra någon förhöjd risk för våra kunder.

Det vi behöver mer kunskap om är huruvida djur som utsätts för bakterier via fågelträck och bildar antikroppar, men inte uppförökar antalet bakterier, utgör en smittrisk för resten av besättningen. Visst är det frustrerande att kanske vara spärrad pga för låg kunskapsnivå inom området men så är det ju med utveckling av ny teknik. Någon kan komma i kläm, nu råkade det vara vi och då får vi hantera det så konstruktivt som möjligt så att förhoppningsvis både vi, SJV, SVA och DV kan lära sig mer till nytta för hela uppfödarkollektivet.

Vi kommer under januari att provta kvigor och kalvar födda 2014 samt avelstjurarna. Håller tummarna för att det ser bra ut även där.

Planen ligger fast, vi kommer inte att sälja några tjurar under våren utan istället blir det en auktion senare halvan av 2015.

Funktionella djur för morgondagens dikoproducenter.