AVELSMÅL
Det övergripande målet med
avelsarbetet är att kunna erbjuda tjurar till bruksbesättningar som producerar
ytterst funktionella djur i kombination med god tillväxtkapacitet.
Med funktionella djur avser
vi att kalvarna efter våra betäckningstjurar skall födas lätt, vara pigga och
vitala. Det enda våra kunder skall behöva göra med den nyfödda kalven är att
märka den. Våra betäckningstjurar samt hondjuren efter dem skall ha bra ben för
att borga för ett hållbart djur, vidare skall klövarna vara av så hög kvalitet
att de inte behöver verkas.
Rekryteringsdjuret
producerat efter våra betäckningstjurar skall ha sådana modersinstinkter att hon
tar väl hand om kalven men utan att kunden skall behöva riskera liv och lem för
att märka kalven. Vi eftersträvar dock ett visst beskyddande beteende för att på
det viset minimera risken för att kalvar som föds i en lösdrift med begränsat
utrymme blandas ihop med fel mor.
Vidare skall korsningskon
efter våra tjurar ha ett lågt underhållsbehov för att minimera
vintefoderkostnaden samt ta sig lätt dräktig.
OCH VÄGEN DIT
Att sätta upp höga mål är lätt men att uppnå
dem kan vara värre, avelsmålet ovan är vad vi strävar efter men givetvis är det
inte alla av våra djur som uppfyller alla kraven. Det viktigaste under vägen för att
nå de uppsatta avelsmålen är för vår del att vi i så stor utsträckning som
möjligt försöker driva vår besättning på samma vis som de kommersiella
bruksbesättningarna, våra främsta kunder. Det innebär t ex att vi tar ifrån
tjuren och slaktar alla som ej blir dräktiga och låter Scan sköta verkningen av
hondjuren. Vi utnyttjar också rasens förmåga att sätta hull på bete för att låta
dem tappa det igen på hösten när de gör verklig naturvårdsnytta i Kristianstads
Vattenrike. Vi använder inga utpräglade kvigtjurar, våra kor skall klara att
föda fram kalvarna och våra avelstjurar skall ej ge så stora kalvar att det blir
problem, annars platsar de inte i laget.
Vi är också försiktiga med att placera enskilda individer på piedestaler
och höja dem till skyarna. Piedestaler är höga och rangliga. Istället ser vi
på besättningen som en helhet och strävar efter att planera betäckningarna
så att vi har ett bra medeldjur och då kommer några stjärnor att komma upp
till ytan. Med besättningssynsätt framför piedestaler är risken mindre att
gallringsbeslut dunklas av orationella hänsyn.
Vidare har vi kommit fram till att otur är ärftligt. |